Slut på julen

Så börjar julhelgen gå mot sitt slut och det har gått bättre än jag trodde.
Mycket tack vare att vi var bortbjudna till faderns sida av släkten vilket var väldigt trevligt. Annars hade jag nog inte orkat.
Jag saknar min mor så mycket att, för att låna några ord från en av Astrid Lindgrens underbaraste sagor, det skär i bröstet.

En vän kom fram till mig efter julnattsmässan där jag sjöng O Helga Natt och frågade om jag sjöng för himlen, för mamma. Och det har hon nog rätt i.
Jag känner min mammas närvaro när jag sjunger och det ger mig en styrka som jag inte hade innan.
Konstigt egentligen men jag jag vill fortfarande göra henne stolt. På nåt sätt tror jag att hon hör mig. Om jag inte trodde det, då skulle hon ju vara helt borta för alltid och det är jag inte redo för än.