Jaha, bytt är bytt och nu har jag grejat lite men jag kan ju ingenting om kodning och sånt så jag gissar mig fram för det mesta.
Nu har det ju i alla fall blivit lite lättare att ändra om en del här på bloggen men jag har inte ändrat så mycket.
Skulle vilja lära mig hur man fixar in en snygg bild i headern och sånt men det får bli en senare fråga. Nu är dags att försöka sova lite.
Så börjar julhelgen gå mot sitt slut och det har gått bättre än jag trodde.
Mycket tack vare att vi var bortbjudna till faderns sida av släkten vilket var väldigt trevligt. Annars hade jag nog inte orkat.
Jag saknar min mor så mycket att, för att låna några ord från en av Astrid Lindgrens underbaraste sagor, det skär i bröstet.
En vän kom fram till mig efter julnattsmässan där jag sjöng O Helga Natt och frågade om jag sjöng för himlen, för mamma. Och det har hon nog rätt i.
Jag känner min mammas närvaro när jag sjunger och det ger mig en styrka som jag inte hade innan.
Konstigt egentligen men jag jag vill fortfarande göra henne stolt. På nåt sätt tror jag att hon hör mig. Om jag inte trodde det, då skulle hon ju vara helt borta för alltid och det är jag inte redo för än.
Jag känner ingen julstämning alls. Det finns inte en liten snöflinga på flera mils avstånd och minusgraderna lyser med sin frånvaro.
Jag saknar min mamma nåt så fruktansvärt mycket och jag vet inte hur jag ska orka.
Ibland känns det som om jag är den enda som fortfarande saknar henne. Resten av familjen har på nåt sätt redan gått vidare och jag har knappt förstått att hon är borta. Eller också är dom bara väldigt bra på att hålla masken när jag är med. Jag förstår bara inte varför.
Jag känner mig så ensam i min sorg.
Får man skita i att fira jul?
Det går inte att ta på.
Den där känslan som kommer över mig.
Den vaknar till liv nånstans vid Dalaporten och växer sig sedan starkare och starkare för varje plats jag passerar.
Ludvika, Långsjön, Borlänge, Insjön, Leksand - Större.
Infarten till Tällberg - Nu mår jag nästan illa.
Utby - Klumpen växer.
Vy över Långbryggan - Klumpen i magen är enorm. Jag tror jag kommer sprängas.
Det går snabbt nu.
Rondellen, Fricks, Statoil.
Över vägen, svänger vänster - Svårt att andas.
Alldeles snart framme.
Hur kan en enda plats väcka så många känslor?
Rädsla, värme, ångest, upprymdhet, sorg, lycka, stress, frid, tro, tvivel.
In genom entrédörren och... Glädje?
H!!!
Mot rummet - Osäkerhet.
Matsalen - Var är P?
Dörren öppnas och där - Min vän - Mer glädje!
Känner mig trygg.
Känner mig säker.
Det kommer att fungera.
Även fast mötet blir kort ger det mig tillförsikt.
Klumpen i magen blir mindre.
Aftonbön i det älskade kapellet som fått dela så mycket av min glädje och min sorg.
Sjunga och spela på morgonbön - Fixar jag det?
Eller blir det som förut?
Risken är stor men jag tar chansen att det går bra.
Dags för sömn - Skönt med rumskamrat.
Vaknar trött men ändå utsövd.
Ännu en seger.
Triumfar med morgonbönen och klumpen i magen lyser med sin frånvaro.
Har nästan glömt bort att den funnits.
Timmar går och hemresan närmar sig.
Inte ensam om klumpen.
För mig är det inte längre en daglig företeelse och jag lider med dom som har klumpen som ständig följeslagare.
Jag minns och jag undrar.
Varför inget ändrats?
Varför ingen lyssnar?
Mitt beslut står fast.
Endast korta enstaka besök.
Aldrig mer en daglig rutin.
Vinkar adjö till Långbryggan.
Och på återseende.
Kumpen i magen lyser med sin frånvaro.
Mitt i all denna sorg måste livet gå vidare och i mitt fall handlar det om teater och musik.
Teaterföreställningen jag är med i hade sin sista föreställning i lördags och operan hade premiär ikväll (eller egentligen igår eftersom det har blivit tidig morgon innan jag hunnit skriva detta).
"Inte alla tjuvar..." har betytt massor för mig under tiden min mor blev sjuk och ännu mer efter att hon gått bort. Att ha något att göra där andra människor räknar med min insats och är beroende av att jag är närvarande. För att inte tala om känslan att kunna lämna verkligheten och gå in i en annan människa och vara henne med hennes, i jämförelse, väldigt små problem.
Samtidigt har jag fått vara mitt i verkligheten när den gjort som ondast och haft mina medspelare, vänner, att luta mig mot.
Utan dom hade jag inte klarat det.
"Rigoletto" som jag nu går in i med hela min musikersjäl är fantastisk på ett helt annat sätt. Att få vara med när historia skapas på Skäret i och med den första hela operauppsättningen någonsin där uppe i det gamla sågverket. En scen där världsstjärnor står sida vid sida med amatörer och ger av sin kunskap. Än finns inga solistloger utan alla byter om och sminkar sig tillsammans vilket gör att vi känns som en familj.
Här kan jag försvinna in i musiken och låta den ta mig långt bort från smärtan och saknaden.
(Sen att vi får ha så här snygga kläder på oss gör ju inte saken sämre alls.)
Äntligen kom tårarna jag har väntat på.
Tog en lång promenad nu på kvällen för jag klarade inte att vara ensam hemma men samtidigt ville jag inte träffa nån. hade lugn melankolisk musik i lurarna och gick runt utan mål.
Har hela veckan varit helt fokuserad på att klara helgens föreställningar och nu när det är avklarat så började jag tänka på vad det verkligen innebär att mamma är borta.
Och då kom den. Saknaden.
Och då kom tårarna.
Aldrig har det väl känts så skönt att gråta.
På måndag börjar vi repa in E i min roll så att vi inte ska behöva ställa in ifall jag inte orkar stå på scen. Jag tror att det kommer göra att jag orkar. Bara det att veta att allt fixar sig ändå. Att det inte står och faller med mig.
Mina vänner i teatern är guld värda och på nåt sätt måste jag få dom att förstå det.
Att det är dom som hjälper mig igenom det här just nu. Att utan dom skulle jag inte orka.
Jag förstår inte vad som händer? Eller rättare sagt vad som inte händer.
Dagarna bara går på precis som vanligt och jag gråter inte.
Visst tänker jag på mamma men det känns inte.
Jag vet att hon är död men jag känner det inte.
Kanske låter konstigt och obegripligt och jag förstår ingenting.
Rationellt tänkt så vet jag att varje sorgprocess är unik. Att ingen kan säga vad som är rätt och fel när det gäller känslor och hur man ska reagera men jag trodde jag skulle känna mer. Att jag skulle gråta mer.
Nu verkar jag bara känslokall och dom som känner mig vet att så inte är fallet. Jag har lätt för att känna och gråta.
Varför gör jag inte det nu då?
Jag saknar henne inte ens. Visst känns det konstigt att inte kunna ringa till henne eller hälsa på men saknaden finns inte.
Och det är så otroligt konstigt.
Innan hon dog trodde jag att min värld skulle rasa när det väl hände, att jag skulle falla ihop i en hög och aldrig mer orka resa mig. Vara handlingsförlamad.
Jag trodde verkligen inte att jag 3 dagar efter henne död skulle stå på scen och spela teater som om inget har hänt.
Kan inte förstå vad som inte händer i min kropp.
Jag kan inte förstå.
Min älskade lilla mamma har gått bort.
Allt känns konstigt och tomt fast ändå helt som vanligt.
Det är konstigt. Jag hade förväntat mig ett totalt sammanbrott men nu är det som igår.
Chock brukar det kallas och jag hoppas att känslorna snart kommer ifatt mig så att dom inte blir så tunga att bära när dom väl kommer.
Har fått för mig att jag borde vara mer ledsen men jag kan inte gråta.
Saknar henne fast inte lika mycket som jag trodde.
Livet snurrar fort nu och utan allt det praktiska att ta itu med så vet jag inte hur det skulle gå. Då kanske jag skulle våga släppa fram mina känslor.
Det är 11 dagar sen vi fick beskedet att min mors cancer inte går att bota.
Under helgen gav mamma upp. Hon tappade gnistan och ligger bara i sin säng. Hon äter inte och vill bara dricka vatten. Ibland lyckas jag lura i henne lite näringsdryck men vad hjälper det i det stora hela?
Jag försöker vara hos henne så mycket som det är möjligt men är samtidigt mitt uppe i en teaterföreställning som tar mycket tid och kraft.
Och det gör så ont att se henne bara ligga där.
Min mamma som alltid har varit så stark.
Dom senaste 10 åren har vi verkligen jobbat på vår relation och nått nånting som jag inte trodde var möjligt, en fungerande mor-dotter-relation.
Ska den bara tas ifrån mig nu?
Det är ju så mycket som vi inte hunnit prata om. Och nu är hon dessutom så förvirrad så det går inte att prata om det viktiga.
Samtidigt blir jag så förbannat trött på dom som säger att jag måste vara stark nu för min pappa. Det är ingen i min familj som behöver vara stark just nu!
Vi har andra som bär oss när vi inte orkar och om det är nåt vi ska våga visa nu så är det vår svaghet.
Idag firar jag och min lilla älskling 2 år.
Svårt att tänka sig att det är så länge sen jag var och hämtade henne. Då var hon bara en liten ulltuss.
Sen dess har hon varit mitt stora stöd i livet och tvingat mig att gå upp på mornar då jag helst velat gömma mig under täcket och aldrig mer gå upp.
Hon har legat otaliga timmar på min mage när vi tittat på teve.
En av musikvärldens stora har gått bort.
Desmond Dekker har tyvärr avlidit av en hjärtinfarkt 64 år gammal.
Desmond var den förste som verkligen fick världen att få upp ögonen för jamaicansk musik och har betytt massor för reaggemusikens spridning.
Mest känd är han nog för låtarna "Isrealites" och "You Can Get It If You Really Want"
"Isrealites" var faktiskt den första reaggelåten att hamna på englandslistans första plats när den kom 1969. Senare klättrade den även upp på USA-listans tio i topp.
Desmond var bokad till Uppsala Reaggefestival och på deras hemsida kan man läsa mer om honom.
Självklart även på hans officiella sida som heter www.desmonddekker.com
Rest In Peace Desmond, Rest In Peace.
Blogthings har en hel del roliga saker bara man kollar runt lite.
Hittade precis ett test där man kan testa hur elak man är.
Jag är tydligen ganska elak... *ler*
| You Are 68% Evil |
 You are very evil. And you're too evil to care. Those who love you probably also fear you. A lot. |
| You Are 76% Abnormal |
 You are at high risk for being a psychopath. It is very likely that you have no soul. You are at high risk for having a borderline personality. It is very likely that you are a chaotic mess. You are at low risk for having a narcissistic personality. It is unlikely that you are in love with your own reflection. You are at high risk for having a social phobia. It is very likely that you feel most comfortable in your mom's basement. You are at high risk for obsessive compulsive disorder. It is very likely that you are addicted to hand sanitizer. |
| What Your Underwear Says About You |
 When you're bad, you're very bad. And when you're good, you're still trouble! You're comfortable in your own skin - and don't care to impress anyone. |
Satt och kollade runt på lite bloggar och hittade ett kul test hos What's Up?! (som jag förövrigt tydligen är ganska lik... *ler*)
Mitt svar ser du här nedan... nu är det din tur att följa länken och testa dig själv.
| You Belong in Dublin |
 Friendly and down to earth, you want to enjoy Europe without snobbery or pretensions. You're the perfect person to go wild on a pub crawl... or enjoy a quiet bike ride through the old part of town. |
På måndag 15 maj släpps första säsongen av serien Life On Mars på DVD.
En fantastisk serie om polismannen Sam Tyler efter en bilolycka vaknar upp till året 1973 där polisarbetet är helt annorlunda än på 2000-talet.
Nu gäller det bara att nån av dom svenska kanalerna köper in den men fram till dess... köp boxen.
Igår rapporterade Kyrkans Tidning att remissförslaget för välsignelseakter över ingånget partnerskap nu finns att läsa på deras hemsida. Klicka här för att komma direkt till pdf-filen.
Jag har inte hunnit läsa igenom dom än men jag har ögnat och det verkar som ett bra förslag. Återkommer med tankar om det senare.
Vill passa på att slå ett slag för en intressant blogg.
En bra präst jag känner har precis påbörjat ett 4-årigt missionärsarbete i Mocambique. (Tips om hur man får dit kroken på c:et är väldigt uppskattat)
Ja, ja... han har iallafall startat en blogg som heter Johan i Mocambique som är väl värd att läsa.
Jag har förresten blivit förkyld igen... Tredje gången på en månad. Jag blir galen!
Fast jag tror att det inte blir lika illa den här gången. Nu har jag iallafall rösten kvar så jag kan sjunga och inte behöver tacka nej till jobb. Och det är ju en accepterad anledning till att ligga i dega i soffan och kolla på film. ;-)
Så här dagen efter galan kan det vara kul att läsa runt lite på olika bloggar som liksom jag satt uppe inatt.
kulturbloggen
oscarsbloggen
conan the librarian
mamselamsen
Annika Bryn
43 minuter
dumburken
Vill du hitta fler rekommenderar jag ett sök på bloggar.se
Gillade Jon Stewart som programledare. Han får gärna göra det nästa år också.
Hans Wiklund mycket bra som kommentator. Vet när man ska prata och när man ska vara tyst. Och dessutom tackar han kanal5 för årets kulturinsats. Jag kan inte göra annat än stämma in i det.
Brokeback Mountain fick inte alls så många Oscars som jag trodde men jag klagar inte.
Gillar Crash hur mycket som helst och är glad att den blev bästa film.
Hade dock gärna sett att TransAmerica fått en statyett.
Nu ska jag krypa till kojs och sova lite.
God natt.
Jack Nicholson presenterar.
Brokeback, Capote, Crash, Good night, and good luck, Munich
Och det blir...
Crash!!!!
Jack ser riktigt förvånad ut.
Nu är det spännande...
vem får regiOscaren?
Ang Lee såklart!
Bra tal med ett slag för homosexuellas rättigheter.
Bästa manus efter förlaga gick till Brokeback Mountain vars ena författare slog ett slag för böcker i sitt tacktal.
Bästa originalmanus gick till Crash vilket gör mig så glad.
Nu kommer dom tunga priserna.
Manliga huvudroll är först ut och den går till...
Philip Seymour Hoffman för "Capote"
Kvinnliga huvudroll gick inte oväntat till Reese Witherspoon som höll ett otroligt långt tal.
Hjälp! Vad gör Ben Stiller?!
Dolly!!! Yay!
Åh... Mer Jennifer Aniston. Wonderful!
Lite kul med den otroligt fula makeupen på Will Ferrell och Steve Carrell men varför höll bara den manlige vinnaren tacktal?! Varför pratade inte hon?!
Ah... Film Noir. Underbara klipp från dom gamla filmerna.
Jag älskar låten från Crash! "In the Deep" med Kathleen York. Kan ha att göra med att jag älskar filmen så mycket... *ler*
Haha! Wiklund dissade just den delen av galan som är nu med musikmixningspriser och annat. "Det är ju tur att Salma Hayek står på scen."
Jessica Alba - Kan man vara snyggare?!
*Best Performance by an Actor in a Supporting Role
George Clooney for Syriana
*Best Achievement in Visual Effects
Joe Letteri, Brian Van't Hul, Christian Rivers, Richard Taylor for King Kong
*Best Animated Feature Film of the Year
Wallace & Gromit in The Curse of the Were-Rabbit
*Best Short Film, Live Action
Six Shooter - Martin McDonagh
*Best Short Film, Animated
The Moon and the Son - John Canemaker, Peggy Stern
*Best Achievement in Costume Design
Colleen Atwood for Memoirs of a Geisha
*Best Achievement in Makeup
Howard Berger, Tami Lane for The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe
*Best Performance by an Actress in a Supporting Role
Rachel Weisz for The Constant Gardener
*Best Documentary, Short Subjects
A Note of Triumph: The Golden Age of Norman Corwin - Corinne Marrinan, Eric Simonson
*Best Documentary, Features
La Marche de l'empereur - Luc Jacquet, Yves Darondeau
*Best Achievement in Art Direction
John Myhre, Gretchen Rau for Memoirs of a Geisha
*Best Achievement in Music Written for Motion Pictures, Original Score
Gustavo Santaolalla for Brokeback Mountain
*Best Achievement in Sound Mixing
Christopher Boyes, Michael Semanick, Michael Hedges, Hammond Peek for King Kong
*Best Achievement in Music Written for Motion Pictures, Original Song
Jordan Houston, Cedric Coleman, Paul Beauregard for ("It's Hard Out Here For a Pimp") from Hustle & Flow
*Best Achievement in Sound Editing
Mike Hopkins, Ethan Van der Ryn for King Kong
*Best Foreign Language Film of the Year
Tsotsi - Gavin Hood (South Africa)
*Best Achievement in Editing
Hughes Winborne for Crash
*Best Performance by an Actor in a Leading Role
Philip Seymour Hoffman for Capote
*Best Achievement in Cinematography
Dion Beebe for Memoirs of a Geisha
*Best Performance by an Actress in a Leading Role
Reese Witherspoon for Walk the Line
*Best Writing, Screenplay Based on Material Previously Produced or Published
Larry McMurtry, Diana Ossana for Brokeback Mountain
*Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen
Paul Haggis, Robert Moresco for Crash
*Best Achievement in Directing
Ang Lee for Brokeback Mountain
*Best Motion Picture of the Year
Crash - Paul Haggis, Cathy Schulman
Ok... Nu börjar det. Den här posten kommer uppdateras flera gånger under den kommande timmen...
*Kiera Knightleys klänning är den snyggaste jag sett nånsin i mitt liv.
*Michelle Williams ser riktigt bra ut. Trodde inte man kunde göra det i en mörk senapsfärgad klänning...
*Salma Hayek virvlade förbi i en underbar blå klänning to die for.
*Sandra Bullock lika snygg som alltid. Keanu Reeves not so much.
*Wow! Nicole Kidmans klänning är underbar!
*Jennifer Aniston lika vacker som alltid. Love her dress!
*Reese Witherspoon glittrar! Underbar! Sen är ju hennes man en riktig hottie.
*Felicity Huffman - Så! Vacker! (oj nu gråter hon)
*Jessica Alba - också fantastiskt vacker!
Nu är det bara några minuter kvar till själva galan börjar och jag ska fixa lite te.
Återkommer under natten...
01.00 inatt sätter jag mig i soffan (om jag inte redan sitter där) och slår på kanal5 för att se vilka som får statyetterna iår.
Det ska bli riktigt kul och om jag orkar bloggar jag samtidigt.
Kommer finnas på msn om det är fler än jag vakna som vill kommentera det som händer. (carinson@msn.com)
Läste just ett underbart citat på Overheard in New York som är en av mina favoritbloggar.
Girl: Do you have any exciting plans for tonight?
Guy: No. Do you want to have a hot dog eating contest?
Girl: Not so much, since I'm a vegetarian.
Guy: I guess I win, then.--Fordham University, Rose Hill
Overheard by: Andrea
Själv har jag varit förskonad från elaka påhopp och sexistiska kommentarer här på min blogg men jag vet så många andra som har råkat ut för det och det är inte ok.
Läs vad Hedgehog och LipGlossBitch har att säga om saken.
Jag blir så trött på dessa upprop som endast tjänar till att öka fördomar mot bi-, homo- och transsexuella genom att inte räkna oss som lika mycket värda.
Denna gång handlar uppropet om att samkönade äktenskap strider mot FNs allmänna deklaration om mänskliga rättigheter (artikel 16).
Läs Walentines ord om detta för hans ord kunde vara mina.
Kanal5 sänder galan istället för SVT. Yay!
Detta enligt kulturbloggen som sett det på DN.
Och så här står det på Kanal5:
Röda mattan är utrullad
Kanal 5 direktsänder Oscarsgalan 2006
2006-02-21 | Även i år får vi se Oscarsgalan i svensk tv. Efter att det sett väldigt mörkt ut för svenska filmentusiaster, blev det sent igår klart att Kanal 5 sänder Oscarsgalan.
– Många har hört av sig och varit besvikna på att ingen svensk kanal sänder Oscarsgalan. Efter lite övervägande har vi valt att visa den som en service till tittarna, trots att det är en ganska dyr produktion att köpa in, säger Kanal 5s programchef Johan Westman.
Oscarsgalan går av stapeln natten mellan 5:e och 6:e mars, och är den amerikanska filmbranschens största och viktigaste fest. Detta blir den 78:e gången som galan hålls, som i år att leds av Jon Stewart.
