Två-årsdag att fira och ett tråkigt besked
Idag firar jag och min lilla älskling 2 år.
Svårt att tänka sig att det är så länge sen jag var och hämtade henne. Då var hon bara en liten ulltuss.
Sen dess har hon varit mitt stora stöd i livet och tvingat mig att gå upp på mornar då jag helst velat gömma mig under täcket och aldrig mer gå upp.
Hon har legat otaliga timmar på min mage när vi tittat på teve.
Många är dom mornar då jag vaknat och legat längst ut på kanten av sängen för att hon under natten krypit närmare och närmare så att jag flyttat mig så långt det gått vilket resulterat i 1 meter säng som är alldeles tom.
Nu vet jag inte hur jag skulle klara mig utan henne.
Igår slickade hon bort dom salta tårar som rann utför mina kinder när vi fick beskedet att min mors cancer är tillbaka.
Allt känns bara orättvist och jävligt.
Nu vet jag inte hur jag skulle klara mig utan henne.
Igår slickade hon bort dom salta tårar som rann utför mina kinder när vi fick beskedet att min mors cancer är tillbaka.
Allt känns bara orättvist och jävligt.
Bild 1: Ebba på första promenden
Bild 2: Slapp i soffan
Bild 2: Slapp i soffan
2 kommentarer:
jag lovar, jag ska börja blogga om bättre saker här i världen så att du har något att läsa om. och ditt liv är inte alls crap, bara lite tufft kanske? saknar dig gumman. puss puss -helena
Carina, det gör mig ont att läsa din dagbok och jag önskar så jag kunde göra nåt.
Jag vet inte vad för sorts cancer din mamma har och jag vet att cancer inte är sjukdomen man enkelt kan skriva "Det kommer ordna sig" så några råd eller sånt kan jag inte skriva.
Det jag vet däremot är att man aldrig ska ge upp. Det är många gånger jag varit nära att göra det men så kommer ljuset och hoppet tillbaka, och jag lever idag trots att många trodde att mina förutsättningar var dom motsatta.
Så ge inte upp och jag ger dig och din mamma många varma kramar.
Tänker på er
/Walle
Skicka en kommentar