Det går för fort!

Det är 11 dagar sen vi fick beskedet att min mors cancer inte går att bota.
Under helgen gav mamma upp. Hon tappade gnistan och ligger bara i sin säng. Hon äter inte och vill bara dricka vatten. Ibland lyckas jag lura i henne lite näringsdryck men vad hjälper det i det stora hela?

Jag försöker vara hos henne så mycket som det är möjligt men är samtidigt mitt uppe i en teaterföreställning som tar mycket tid och kraft.

Och det gör så ont att se henne bara ligga där.
Min mamma som alltid har varit så stark.
Dom senaste 10 åren har vi verkligen jobbat på vår relation och nått nånting som jag inte trodde var möjligt, en fungerande mor-dotter-relation.
Ska den bara tas ifrån mig nu?
Det är ju så mycket som vi inte hunnit prata om. Och nu är hon dessutom så förvirrad så det går inte att prata om det viktiga.

Samtidigt blir jag så förbannat trött på dom som säger att jag måste vara stark nu för min pappa. Det är ingen i min familj som behöver vara stark just nu!
Vi har andra som bär oss när vi inte orkar och om det är nåt vi ska våga visa nu så är det vår svaghet.