Det börjar gå lite lättare att inte tala nu även om jag ibland i min ensamhet glömmer bort det, som idag när jag kollade på Talang 2008 och "opera"-killen sjöng så falskt att jag skrek rakt ut.
Men jag är stolt över mig själv i alla fall. Sen i tisdags har jag inte sagt mer än 5 ord. Kors i taket!

Dom jag träffar är i allmänhet väldigt förstående och tålmodiga när jag står där med min lilla whiteboard men inte fasiken är det lätt att föra ett normalt samtal. Det bli ryckigt och fruktansvärt jobbigt.
Därför håller jag mig hemma ganska mycket. Läser och tittar på tv. Hunden är bortlämnad till fadern över helgen för att få vara hos nån som pratar med henne. Hon tycker jag är väldigt konstig just nu. Jag brukar ju prata med henne hela tiden, hur mycket har jag inte insett förrän nu.

Oj,oj,oj... 11 dagarkvar. Hur ska det gå?