Det blev nej.

Jag tog mina prover och träffade avdelningssköterskan. Tog mitt EKG och sen kom läkaren och frågade om jag fortfarande ville operera mig och då sa jag "Jag vet inte."
"Då pratar vi om det nu" svarade hon.
Och det gjorde vi... ett långt samtal om alla mina funderingar och rädslor och att jag har gått ner mycket över sommaren och vill försöka en gång "på egen hand" och hon var så lätt att prata med och förstod vad jag menade.
Så nu är jag ute ur kön och ska försöka själv ännu en gång. Men jag känner mig stark och säker på mig själv.
Jag kommer klara det här.