Livrädd

Tänk om jag inte klarar av det här alls.
Jag har ju varit så säker men nu vet jag inte.
Jag menar... vad är det som gör att jag efter open kommer klara av att äta rätt när jag inte klarar det nu. Jag måste ändra hela mitt liv.

Åh, jag hatar att känna så här. För en vecka sen var jag så säker på att det här var rätt för mej men så fort brevet damp ner kom även tvivlen. Och dom är så starka. Och jag är så ledsen över att min mamma inte stöder mej fullt ut i det här för jag behöver verkligen henne.
Jag orkar inte ens prata med henne om hur jag känner för hon talar bara om hur andra har misslyckats och det är verkligen inte vad jag behöver just nu.
Jag vill verkligen göra det här.

Måste nog åka en sväng så tankarna får snurra.