Nervös

Det snurrar tankar i huvudet hela tiden men jag är ändå bestämd. Jag ska opas på torsdag.
Det som är mest tråkigt är att min mamma inte stöder mej i det här. På henne låter det som om jag inte kommer att klara det och hon drar bara fram en massa exempel på personer som opats och sen gått upp i vikt igen. Kan hon inte bara vara glad för min skull? Jag har stöd från många andra håll men hon är ändå min mamma.
Var hos min pratperson CJ idag och det kändes bra att prata med honom om det här. Han hjälpte mej att hitta tillbaka till känslan av att jag kommer klara av det här även om det kommer vara tufft i början.
Hänger mycket på viktop nu också för stöd och uppmuntring.