Ett avslut och en premiär

Mitt i all denna sorg måste livet gå vidare och i mitt fall handlar det om teater och musik.
Teaterföreställningen jag är med i hade sin sista föreställning i lördags och operan hade premiär ikväll (eller egentligen igår eftersom det har blivit tidig morgon innan jag hunnit skriva detta).

"Inte alla tjuvar..." har betytt massor för mig under tiden min mor blev sjuk och ännu mer efter att hon gått bort. Att ha något att göra där andra människor räknar med min insats och är beroende av att jag är närvarande. För att inte tala om känslan att kunna lämna verkligheten och gå in i en annan människa och vara henne med hennes, i jämförelse, väldigt små problem.
Samtidigt har jag fått vara mitt i verkligheten när den gjort som ondast och haft mina medspelare, vänner, att luta mig mot.
Utan dom hade jag inte klarat det.


"Rigoletto" som jag nu går in i med hela min musikersjäl är fantastisk på ett helt annat sätt. Att få vara med när historia skapas på Skäret i och med den första hela operauppsättningen någonsin där uppe i det gamla sågverket. En scen där världsstjärnor står sida vid sida med amatörer och ger av sin kunskap. Än finns inga solistloger utan alla byter om och sminkar sig tillsammans vilket gör att vi känns som en familj.
Här kan jag försvinna in i musiken och låta den ta mig långt bort från smärtan och saknaden.


(Sen att vi får ha så här snygga kläder på oss gör ju inte saken sämre alls.)