Vakuum

Jag förstår inte vad som händer? Eller rättare sagt vad som inte händer.
Dagarna bara går på precis som vanligt och jag gråter inte.

Visst tänker jag på mamma men det känns inte.
Jag vet att hon är död men jag känner det inte.
Kanske låter konstigt och obegripligt och jag förstår ingenting.

Rationellt tänkt så vet jag att varje sorgprocess är unik. Att ingen kan säga vad som är rätt och fel när det gäller känslor och hur man ska reagera men jag trodde jag skulle känna mer. Att jag skulle gråta mer.
Nu verkar jag bara känslokall och dom som känner mig vet att så inte är fallet. Jag har lätt för att känna och gråta.
Varför gör jag inte det nu då?


Jag saknar henne inte ens. Visst känns det konstigt att inte kunna ringa till henne eller hälsa på men saknaden finns inte.
Och det är så otroligt konstigt.

Innan hon dog trodde jag att min värld skulle rasa när det väl hände, att jag skulle falla ihop i en hög och aldrig mer orka resa mig. Vara handlingsförlamad.
Jag trodde verkligen inte att jag 3 dagar efter henne död skulle stå på scen och spela teater som om inget har hänt.

Kan inte förstå vad som inte händer i min kropp.
Jag kan inte förstå.